Efter jobbet idag, så körde jag bort till Hanöhus. Listerkyrkan bjöd på fika och inne i kyrkan träffade jag Asmerom, 26år, från Eritrea. Jag skulle vilja skriva om vårt möte. Om hur roligt och berikande de var, men samtidigt smärtsamt att ta del av hans historia. Jag har försökt skriva ihop en vettig text i 30minuter, men det går inte. Det är så mycket intryck och utbyte av erfarenheter. Ögonen går i kors av trötthet, och jag tänker på Asmerom. Att han flytt diktaturen i Eritrea, gått över Saharaöknen i 20dagar och två år senare kommit fram till Sverige. Allt han sett, allt han upplevt. Jag kan knappt tänka mig, än mindre sätta mig in i hans situation. I grunden är han lärare i teknik och mekanik, och ville inget annat än att hitta bostad, lära sig svenska och söka jobb. “Hur gör jag?” frågade han. Jag visste inte vad jag skulle svara.

Det finns så mycket motivation och värme hos de personer jag träffat här och jag hoppas verkligen allt går väl för dem. Önskar jag hann prata med fler, men om två veckor flyttar jag tillbaka till Lund. Jag får vara glad för de tillfällen jag får.

 

 

P1000310Asmerom, 26år, och Hsabu, 23år.P1000312Såhär bor dem

P1000315Jag lärde ut lite svenska och han visade eritreanska bokstäver. Vi hade ingen tillgång till papper, så vi använde ett reklamhäfte istället.

Nu måste jag sova. har 24 timmars jobb att avklara över helgen.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Sara Thorngren